Fredrik Höglund

En amatörmusikers liv är ungefär lika inrutat som kyrkoåret. Ofta - och särskilt om man är trumpetare - följs de båda åt. Det är jubelmusik som kan uppväcka de döda på påskdagen, fanfarer och gökotta på pingstafton och dånande Hosianna-rop i advenstid. Är man delaktig även i profana sammanhang ska våren rasa ut till långt in natten på Konungens födelsedag, man ska upp till kamp i svinottan dagen efter, Och har man folkloristiska tendenser ska dansen trås kring stången i Johannes Döparens tid.

Men så finns det ju det här som inte syns bland 6 juni och andra nationaldagar våra offentliga almanackor. Sådan som är av privat eller lokal karaktär. Som i mitt fall - sextettspelningar och annat som bara smyger sig på och plötsligt har blivit tradition. OK - traditioner kan uppstå utan beslut av en själv, men det är garanterat någon annan som skapat den genom en medveten handling (appopå inlägget för en kvart sen)!

Förra torsdagen var det halvårsmöte i Värmlands regementes kamratförening. Liksom vid årsmötet ska det vara sextettmusik. Och då är det bara att åka med....

Finns det då någon sanning bakom Aftonbladets artikel om Hemvärnets musikkårs portning från slottet. Det är klart att det gör - det är bara en fråga om ordval. Har vi blivit portade från slottet? Hemvärnets musikkår i Värmland har som ambition att vara en värmländsk militärmusikkår. Att bli godkända för högvaktsspel har därför aldrig varit något mål för oss. Därför ser vi inte musikinspektörens beslut att godkänna oss för nivå 2 - förbandsnivån - som något underkännande.

Tillåt mig citera min egen artikel från från musikkårens hemsida:

"När Torgny Hanson hade summerat sina intryck av två dagars intensivt kontrollprogram kunde han meddela att Hemvärnets musikkår i Värmland kan fortsätta att bjuda på militärmusik i länet. Musikkåren är ännu inte mogen för att gå högvakt - för att nå dit krävs fortfarande en del övning.

Musikinspektören avslutade sin summering med att konstatera att besöket i Karlstad har påmint honom om varför man över huvud taget vill arbeta som musikalisk ledare. En musikkår har en unik bredd bland sina medlemmar. Hornsektionen i Värmlandskåren har till exempel ett åldersspann på 61 år mellan äldste och yngste musikanten.

- Det är ingen annan folkrörelse som kan uppvisa en sådan bredd. Här spelar juniorer och oldboys sida vid sida - inom idrotten kan man inte ens blanda killar och tjejer. Jag skulle kunna tänka mig att dirigera den här musikkåren bara av den anledningen, avslutade musikinspektören."

CMB:s jubelkonsert är tillbaka på klassisk mark i Sundstaaulan. Man borde vara med - men det hinns inte riktigt. Fast känslan av att stå bland pingvinerna på gradängerna i Sundstaaulan är obetalbar, så det svider lite varje gång man uteblir. Man får se till att pallra sig dit i alla fall.

Jobbet har tagit lite mycket av min fokus på sistone, så jag har inte haft tid att reflektera över mitt musicerande så mycket som jag skulle önska. Då är tågresor bra att ta till, om man inte blir åksjuk på X2000, vill säga.

Utdelningen av litteraturpriset till Selma Lagerlöfs minne kom just ikapp mig. Det var ett trevligt gig. Egentligen borde man bara ta engagemang på spa-anläggningar. Konceptet rekommenderas till alla och envar som önskar engagera en frackklädd dubbelkvartett med fruar:

Incheckning
Rep
Bada
Middag
Gig
Sova
Bada
Utcheckning

Grattis John Ajvide Lindqvist till priset, förresten!

Det är trångt mellan utmärkelserna på marschgurun Ingemar Badmans bröst.  Nu kan han även stoltsera med att vara värmländsk hedersdirigent. Med utmärkelsen följer dock inte någon medalj  - bara obeskrivlig ära!