Fredrik Höglund

Att få någons förtroende att spela på en anhörigs begravning är hedrande. När ens medverkan dessutom är genomtänkt blir det ännu mera givande. Gotländsk sommarnatt har jag spelat på många begravningar och ibland har det även varit en gotlänning man tagit avsked av. Detta var jag åter med om idag - men insåg inte att det fanns en djupare tanke förr än jag hörde prästen deklamera texten i sitt griftetal:

Stilla faller sommarskymning
kring en gammal, gammal gård,
som från dagens slit och oro
somnar in i nattens vård.
Mödans barn har funnit vila
efter dagens långa id
och kring gården sänkes sommarnattens frid.
 
:/: Men ur tystnaden och dunklet
hör jag gångna släktens steg
skynda över stigens stenar
bort mot äng och åkerteg.
Medan gårdens goda väsen
vakta arv och minnesskatt,
vävas drömmarna i stilla sommarnatt. :/:
 
Låt oss vandra genom ängarna,
när natten faller tyst,
stiga lätt på alla blommor små,
som dagen stilla kysst.
S:t Hansnycklarna de öppna
med sin doft en hemlig port
till en värld, som blott vår dröm och längtan sport.
 
:/: Stiga drillarna i natten
från en ensam näktergal,
där han bidar vännens svar
om tro och bo i grönan dal.
Låt oss gå den gamla stigen
under hasselvasst och ek
mot en dag som gryr i sommarvindens smek.:/: