Espritfylld uppskattning från Grythyttan

Carl Jan Granvsit inte bara en dansant hedersknyffel - han vet värdet av att uttrycka uppskattning också. Både direkt och i efterskott.

Ur Carl Jans egenhändiga tackbrev till deltagarna vid
Måltidsgalan:

[...] Carl Jan Granqvist, VD för AB Måltidsupplevelser och kvällens värd, hälsade gästerna välkomna till galan. Därefter begav sig de festklädda gästerna till Hälsans Hus. Kören "Fräcka frackar och Söta praliner" med dirigenten Erik Rynefors tog täten med uppmanande, esprifyllda toner. Kören stod för kvällens bedårande och mycket uppskattade underhållning. [...]

Och just det - traditioner

En amatörmusikers liv är ungefär lika inrutat som kyrkoåret. Ofta - och särskilt om man är trumpetare - följs de båda åt. Det är jubelmusik som kan uppväcka de döda på påskdagen, fanfarer och gökotta på pingstafton och dånande Hosianna-rop i advenstid. Är man delaktig även i profana sammanhang ska våren rasa ut till långt in natten på Konungens födelsedag, man ska upp till kamp i svinottan dagen efter, Och har man folkloristiska tendenser ska dansen trås kring stången i Johannes Döparens tid.

Men så finns det ju det här som inte syns bland 6 juni och andra nationaldagar våra offentliga almanackor. Sådan som är av privat eller lokal karaktär. Som i mitt fall - sextettspelningar och annat som bara smyger sig på och plötsligt har blivit tradition. OK - traditioner kan uppstå utan beslut av en själv, men det är garanterat någon annan som skapat den genom en medveten handling (
appopå inlägget för en kvart sen)!

Förra torsdagen var det halvårsmöte i Värmlands regementes kamratförening. Liksom vid årsmötet ska det vara sextettmusik. Och då är det bara att åka med....


Traditioner, traditioner, traditioner

Traditioner brukar numera inte uppstå av sig själva - dem får man skapa aktivit. Avslutningen på Gravadagen består sedan två år tillbaka av tapto till jägarhorn. Det är tradition och ska så förbli.

"Vacker Gravadag trots hot om regn" konstarerar Grava Hembygdsförening i sin medlemstidning.

Artikeln finns refererad på Hemvärnets muskkårs hemsida.

Intresserad av sanningen?

Finns det då någon sanning bakom Aftonbladets artikel om Hemvärnets musikkårs portning från slottet. Det är klart att det gör - det är bara en fråga om ordval. Har vi blivit portade från slottet? Hemvärnets musikkår i Värmland har som ambition att vara en värmländsk militärmusikkår. Att bli godkända för högvaktsspel har därför aldrig varit något mål för oss. Därför ser vi inte musikinspektörens beslut att godkänna oss för nivå 2 - förbandsnivån - som något underkännande.

Tillåt mig citera min egen artikel från från musikkårens hemsida:

"När Torgny Hanson hade summerat sina intryck av två dagars intensivt kontrollprogram kunde han meddela att Hemvärnets musikkår i Värmland kan fortsätta att bjuda på militärmusik i länet. Musikkåren är ännu inte mogen för att gå högvakt - för att nå dit krävs fortfarande en del övning.

Musikinspektören avslutade sin summering med att konstatera att besöket i Karlstad har påmint honom om varför man över huvud taget vill arbeta som musikalisk ledare. En musikkår har en unik bredd bland sina medlemmar. Hornsektionen i Värmlandskåren har till exempel ett åldersspann på 61 år mellan äldste och yngste musikanten.

- Det är ingen annan folkrörelse som kan uppvisa en sådan bredd. Här spelar juniorer och oldboys sida vid sida - inom idrotten kan man inte ens blanda killar och tjejer. Jag skulle kunna tänka mig att dirigera den här musikkåren bara av den anledningen, avslutade musikinspektören."


Och så har man blivit portad från högvakten

Det fria ordet är underbart, och det är kul att kvällspressen skriver om militärmusik - det är sannerligen inte för ofta. För ett år sedan uppmärksammade nyhetsbyrån Siren att ett antal hemvärnsmusikkårer hade fått anmärkningar vid kontroll av musikinspektören. Lokaltidningarna hakade på, och för Värmlands del blev det artikeln "Mössorna är för fula för kungen" i nya Wermlands-Tidningen. Scoopet grundade sig på på riktig arkivforskning - visitationsprotokollet som nyhetsbyrån grävde fram av ett par år gammalt.

Den här gången är det Aftonbladet som är på hugget - med ett färskt protokoll till och med. "Hemvärnsmusikerna portas från högvakten" konstaterar man. Inte trodde man att modeskribenterna skulle intressera sig för modell m/87...


Magi i Gropa 2001



Min kollega Karin har länge städat sitt rum och vet vad jag gillar. Då och då hittar jag små presenter på mitt skrivfbord. Är det inte österrikisk ompa-ompa från något EU-möte, så kan det vara något annat arkaiskt med anknytning till Värmland, utdöda populärkulturella yttringar eller både-och. Som i det senaste fallet - stumfilmen av Värmlänningarna med Anna Q Nilsson i huvudrollen och en okänd Fridolf Rudin i statistledet.



Extra kul blir det ju eftersom jag medverkade i kören vid nypremiären av stumfilen i Gropa i Ransäter 2001. 
Film i Värmlands hemsida bjuder på en hel del foton från en kväll som ingen närvarande kommer glömma. Nypremiär av en värmländsk klassiker, som dessutom är svensk filmhistoria, i en klassisk värmländsk amfiteater, med Värmlands sinfoniett förstärkt med den kör som hållit traditionen levande i femtio år. Svensk sensommarskymning. Och precis som Ole Viggo Bang klivit upp på dirigentpulten, tagit emot sin applåd och det korta ögonblicket av andäktig tystnad lägrar sig över Öster Hea i Ransäter - då händer det. En division kannadagäss gör en överflygning i formation över Gropa. Det var som om det var beställt av F A Dahlgren och regisserat av Selma Lagerlöf.

Tack Akka för den hedersbetygelsen. Och tack Karin för tapen!

CMB tillbaka på klassisk mark

CMB:s jubelkonsert är tillbaka på klassisk mark i Sundstaaulan. Man borde vara med - men det hinns inte riktigt. Fast känslan av att stå bland pingvinerna på gradängerna i Sundstaaulan är obetalbar, så det svider lite varje gång man uteblir. Man får se till att pallra sig dit i alla fall.


Selma och Spa

Jobbet har tagit lite mycket av min fokus på sistone, så jag har inte haft tid att reflektera över mitt musicerande så mycket som jag skulle önska. Då är tågresor bra att ta till, om man inte blir åksjuk på X2000, vill säga.

Utdelningen av
litteraturpriset till Selma Lagerlöfs minne kom just ikapp mig. Det var ett trevligt gig. Egentligen borde man bara ta engagemang på spa-anläggningar. Konceptet rekommenderas till alla och envar som önskar engagera en frackklädd dubbelkvartett med fruar:

Incheckning
Rep
Bada
Middag
Gig
Sova
Bada
Utcheckning

Grattis John Ajvide Lindqvist till priset, förresten!


Gotländsk sommarnatt

Att få någons förtroende att spela på en anhörigs begravning är hedrande. När ens medverkan dessutom är genomtänkt blir det ännu mera givande. Gotländsk sommarnatt har jag spelat på många begravningar och ibland har det även varit en gotlänning man tagit avsked av. Detta var jag åter med om idag - men insåg inte att det fanns en djupare tanke förr än jag hörde prästen deklamera texten i sitt griftetal:

Stilla faller sommarskymning
kring en gammal, gammal gård,
som från dagens slit och oro
somnar in i nattens vård.
Mödans barn har funnit vila
efter dagens långa id
och kring gården sänkes sommarnattens frid.
 
:/: Men ur tystnaden och dunklet
hör jag gångna släktens steg
skynda över stigens stenar
bort mot äng och åkerteg.
Medan gårdens goda väsen
vakta arv och minnesskatt,
vävas drömmarna i stilla sommarnatt. :/:
 
Låt oss vandra genom ängarna,
när natten faller tyst,
stiga lätt på alla blommor små,
som dagen stilla kysst.
S:t Hansnycklarna de öppna
med sin doft en hemlig port
till en värld, som blott vår dröm och längtan sport.
 
:/: Stiga drillarna i natten
från en ensam näktergal,
där han bidar vännens svar
om tro och bo i grönan dal.
Låt oss gå den gamla stigen
under hasselvasst och ek
mot en dag som gryr i sommarvindens smek.:/:

Gormander i Grythyttan

I fredags bjöd Restauranghögskolan in branschen att fira Måltidens dag i Grythyttan. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det var definitivt första gången som Fräcka Frackar med Fruar var med. Har man som motto att äta och dricka upp alla gager var ju det här giget helt rätt! Vi sångare började vårt åtagande i samband med välkomstdrinken i Carl-Jans Sevillapaviljong. Efter att ha avbrutit gästernas mingel beledsagade vi dem genom mörkret från Måltidens hus till Restauranghögskolans gymnastiksal (sic!) som var draperad till bankettsal.

För att kunna bjuda på otvungen middagsunderhållning satt vi med vid taffeln och fick till förrätt bland annat testa gräsand (som smakade både fågel, fisk och mittemellan) och lagom till varmrätten insåg jag att det som heter biff inte behöver vara en hel köttbit - man kan ju mala den till färs och göra en timbal. Inte otäckt alls...

Olav Thon fick sin Bellman

Det sägs att Olav Thon  - norske 17-miljardersmagnaten som bebygger Västvärmland med köpsenter på löpande band - är en stor vän av Carl Mikael Bellman. Och att han till råge på allt är ägare till ett exemplar av Sällskapet CMB:s skiva "Gutår Bröder!".

Förtjusningen var hur som helst inte att ta miste på när han fick sig svensk skönsång av 1700-talssnitt i 1800-talsarrangemang till livs vid invigningen av sitt nya hotell i Charlottenberg i onsdags. Kvintetten "Finn fem fel" under ledning av Andreas Grahn för kvällen av Petersson, Höglund, Henrichson och Lidén.


Mer musikkår på YouTube

Det var fler kameramän ute på nationaldagen i Karlstad. Här är ett längre klipp där man får följa musikkåren och fanvakten (med fokus på fanvakten) från Stora torget till Museiparken.
 

Flamma stolt på YouTube

Och så blev det nationaldag iår också. Det har bara växt och växt för muskkårens del. Till nästa år kan vi nog bara klämma in en gökotta, sen är programmet fullt. Men jag ska inte klaga - det är verkligen lilla julafton. Särskilt för stavföraren, som får ta ut svängarna ordentligt, med alla varianter på ceremonier man kan hinna med på en - paradmarsch, troppning, avlämningar, förbandsmarsch, honnörsmarsch, inmarsch, utmarsch och uppsitting i bussen...

Och vädret - om det står sig till nåste år måste vi börja med vätskeersättning i orkesterbussen!


Och så har vi äntligen gjort premiär på YouTube!!! Någon ur hemvärnet (de gröna) filmade ceremonin på torget och lade ut.




Audi Quattro - en trevlig sätting

Våren har gått så fort, så det är många spelningar som rasslat förbi. 13 maj var vi  visst några frackar som sjöng på Lecabs invigning av nya bilhallen också. Fyra stycken, närmare bestämt. Det är lätt att man glömmer det när man står på musietrappan en valborgskväll tillsammans med 100 gubbar till och åker med i Sköna maj välkommen åter, men mycket av manskörsrepertoaren är ju faktiskt skriven för kvartett. En mycket sympatisk sättning för övrigt.


Militär musik i Karlstad och Villingsberg

Det har blivit en del militärmusik i militära sammanhang för Hemvärnets musikkår under våren. 24 april årkte vi till Villingsbergs skjutfält och konserterade och spelade ceremonimusik i samband med ett möte för värmländska och närkingska hemvärnschefer.

25 vaj var det final på KFÖ - krigsförbandsövning - i Karlstad. Då höll vi en marschkonsert på torget i Karlstad. När vi var klara tågade vi tillbaka till teatern i Klara som vi brkar. I höjd med Stadshotellet brakade kriget loss ordentligt - torget intogs av ett par lastbilslaster värmländske krigsmän.

Hemvärnets hemsida:
Ceremoni i grått Villingsberg
På parad genom en krigszon


Från trumkår till underhållningsband

När jag bodde som närmaste granne med Arméns trumkår på Musikkompaniet på P10 i Strängnäs bestod deras blåssektion av fyra trumpetare. Nu, tolv år senare har de, fortfarande under Tommy Törners ledning, växt så att de kan framträda som ett storband, förstärkt med tolv slagverkare.

Det var en mäktig känsla att få konsertera tillsammans med dem i Sundstaaulan. Efter varsin konserthalvlek gjorde vi en gemensam avslutning med Under blå-gul fana och Arméns tapto.

Arrangemanget var mycket lyckat för Hemvärnets musikkår. Därför var det mycket trevlig när Tommy Törner ringde tidigare idag och berättade att de kommer tillbaka till Karlstad nästa vår - förmodligen fredagen den 15 maj. Det fattades några hundra till fullsatt i våras, men näst år blir det slutsålt!!!

Hemvärnets hemsida:
Trumkåren charmade Karlstad


Hören i ej hur mäktigt de skalla?

När jag började i Hemvärnets musikkår visste jag inte att den hade sitt ursprung i FCO:s musikkår. Jag visste inte ens vad FCO betydde, för den delen. FCO - Facklig Centralorganisation - var visst den organisation som höll ihop det fackliga arbetet på en ort. Idag kallas den lokala överbyggnaden över olika yrkeskårersfack för LO-sektion, och FCO:s musikkår lever därför upp en gång om året under namnet LO-orkestern.

Hur många förstamajtåg jag har gått i har jag ingen aning om, men det är i varje fall inte 55, som vår trotjänare Lennart Danielsson har kommit upp i. Det fantastiska är att han enligt egen utsago är kroniskt ointresserad av politik. Hur som helst har han i varje fall varit solidarisk med de musikkårer han har varit med i under de här åren.

Med försvarets nedskärningar kanske första maj i den sista institutionen i svenska samhället där man använder sig av ceremonimusik spelad av musikkår?

NWT: 55:e gången Lennart spelade i 1 maj-tåget


image36

Gods och gårdar XXVII - Hennickehammar

Ytterligare ett ställe som jag lyckats att undvika trots att jag ofta hävdat att jag har besökt vart enda folkets hus, varje hembygdsgård och varje bruksherrgård i Värmlands län och Karlstads stift. Men nu är även Hennickehammars herrgård avverkad, tack vare ett Bellman-gig i sällskap av Rynefors, Grahn och Martinsson.

image35

Hedersknyffel

Det är trångt mellan utmärkelserna på marschgurun Ingemar Badmans bröst.  Nu kan han även stoltsera med att vara värmländsk hedersdirigent. Med utmärkelsen följer dock inte någon medalj  - bara obeskrivlig ära!


Fullt hus i Fädernas kyrka

Söndagen tillbingades i Kila kyrka utanför Säffle. Jag lyckades utmandade mig själv att inte använda ordet "traditionell" en enda gång i mitt referat på musikkårens hemsida, och jag lyckades faktiskt. Men traditionellt och genuint var det på alla sätt och vis - allt från fanborgens inmarsch till fläsket i ärtsoppan. Folk mår bra av traditioner!

image33

And now - the Count Basie Orchestra!

Det är bara att konstatera - YouTube är till för farbröder!
 

Agneta Fältskog badade aldrig i Genesarets sjö

Alltså, för att fullkomligen undanröja alla källor till missförstånd - Agneta Fältskog var aldrig vokalist i Basiebandet. Hon knyckte bara titeln. Fast visst hade det varit spännande om hon gjorde en cover på The Heat is On....


SBB Ad Fontes/Lil' Darlin'

Mycket Basie blev det... Även Lil' Darlin' fick sig en ordentlig en omgång.

SBB Ad Fontes/The Heat is On 2

...och här i kamikazeversion:
 

SBB Ad Fontes/The Heat is On

Första gången vi tog oss an den här låten gick jag fortfarande i kortbyxor och förvånades över att vi skulle spela en låt från Agneta Fältskogs solocomeback. Det skulle vi inte, tack och lov...

Här är en tagning med Basie själv från Montreux 1977. Bättre än så här blir sällan musik.


Om

Mitt profilbilde

Fredrik Höglund

hits